Hoppa till sidans innehåll

Tjörn Triathlon

18 SEP 2014 19:14
Racerapport från Tjörn Triathlon
  • Skapad: 18 SEP 2014 19:14

Racereport Tjörn Triathlon 11.3 den 30 augusti 2014

Jag och min vän Stefan skulle tävla i i Skärhamn på Tjörn Triathlon Halv-Iron lördagen den 30augusti, min första och Stefans tredje. En halvironmandistans är 1,9km simning i öppet vatten, 90km cykel och avslutas med 21km löpning. Jag åkte och hämtade Stefan på hans jobb i Kungälv och vi slängde in hans grejer i bagaget och hängde på cykeln bak på bilen. Resan till Skärhamn gick fint och vi pratade mycket om hur tävlingen kommer att bli och hur man ska lägga upp loppet. Vi åkte direkt till Skärhamns akvarellmuseum där målgången kommer att vara på lördag och där nummerlappsutdelningen var. Jag fick nr 522 och Stefan fick nr 354. Efter att vi har hämtat våra nummerlappar och gått runt i tältet och kikat lite bland våtdräkter, tridräkter, simglasögon, kompressionskläder och massa annat som var till salu gick vi snabbt ut därifrån påminda om att vi inte har råd eller tid med detta just nu. Vi gick ner till simstarten, som inte var i samband med cykelavlämningen, och tog sedan bilen till TC för att se var vi skulle ställa cyklarna och vart vi skulle komma upp ur vattnet. Det kändes skönt att vara förberedd. Efter vi hade gått runt i växlingszonen åkte vi till affären för att handla nyttigheter såsom Snickers, bullar, Coca Cola, påse med Bilar och annat nyttigt. Jo några rejäla köttbitar ryggbiff till lördagens grill blev det också. Natten till lördag skulle vi sova hos Stefans mosters hus i Rönnäng där hans föräldrar befann sig för tillfället. Framme i huset började vi förbereda oss med att allt var på plats till morgondagen då plötsligt Stefan utbryter Faaaaan jag har glömt hjälm och cykelskor på jobbet. Det var bara att åka tillbaka till Kungälv och hämta upp dem. Kändes på något sätt skönt att en så rutinerad kille som Stefan också kunde glömma saker. Tack för det Stefan det lugnade min egen nervositet. Stefans föräldrar bjöd på underbar mat och vi högg in som två hungriga vargar. Vi skulle ju ladda med kolhydrater och annan energi inför morgondagen. Natten var hemsk och inte för att sängarna var obekväma, för de var de verkligen inte. Det var min egen nervositet och tankar inför morgondagen som snurrade i min hjärna. Fick mina 3-4 timmar sömn i alla fall. Stefan sov som en gris. Upp klockan 05.30 och en stor härlig frukost väntade på oss såsom korv, gröt, juice, kaffe etc. Iväg till Skärhamn och till uppställningsplatsen och man kände att snart är det dags! Vi hittade en parkering nära cykeluppställningen där vi också placerade våra lådor med löparskor, bars, bananer, handdukar och annat som är bra att ha. Vi hängde upp cyklarna la hjälmen och nummerlapparna tillrätta. Vädret höll i sig ca 15 grader varmt och inget regn men ganska blåsigt. Nervositeten inför simningen började komma närmare då det började blåsa ganska bra. Havet såg förvånansvärt lugnt ut trots blåsten men vi får väl se. En dryg timma innan start samlade sig alla 800 triathleter för att gemensamt promenera den dryga kilometern till simstart. Det var en mäktig upplevelse att vara med som en av deltagarna i tåget. Adrenalinet pumpade och man kände sig som de gör på OS-invigningen. Väl framme lämnade vi in vår ryggsäck med ombyteskläder som vi kunde hämta ut efter målgång. Våtdräkten på plats och simglasögonen insmorda med imskydd. Jag var REDO. Samtliga tävlande tog plats på stranden och startade växelvis i olika grupper. Musiken dånade och pulsen gick upp en aning igen och jag försökte att komma in i min bubbla. TUUUUUT där gick starten och de snabbaste kom iväg medan jag själv stod i mitten någonstans och väntade på att få känna på vattnet. Stefan var säkerligen långt fram, såg honom inte. Starten på simningen var ganska turbulent alla vill fram först och man blir påsimmad och man simmar på andra simmare, det är ett givande och tagande. Efter första bojen som vi rundade luckrades fältet upp och det blev lite enklare att simma. Vi hade vinden med oss så vinden blev aldrig något problem däremot så började regnet komma ner men det var inget man tänkte på. Härlig känsla med att simma i öppet vatten då glasögonen inte immade igen som var min stora farhåga. Navigering är det svåra när man inte har linjer att gå efter som i en pool och det märktes ibland när simmare nästan körde på dig i sidan för att sen simma direkt mot en mindre ö för att mer eller mindre stranda där. Stefan hade problem med imma på sina glasögon och det visade sig att han var en av de som hade strandat på en av de öar som fanns. Det kändes tryggt med alla följebåtar och kajaker som

fanns runt oss hela tiden, simningen var ju som sagt orosmolnet nr 1. Ca 3-400meter från mål fick jag krampkänning i vänster vad och tittade mig oroligt omkring efter de följebåtar vi hade men ingen var i sikte som jag kunde se direkt. Jag drog ner på farten och försökte slappna av så mycket som möjligt och vips var krampen borta efter en kort stund men det var ingen skön känsla. Det var en go känsla dock när simningen var över. Det var ju den jag hade varit mest nervös för. Jag har ju aldrig gillat att simmat men efter detta så tycker jag nog att simningen är det skönaste momentet i triathlon. Upp till växlingen och nu väntade 90km cykel. Nu hade regnet ökat markant och vinden likaså. Först körde vi bort till målgången där förvånansvärt många stod och hejade i regnet helt fantastiskt. Min plan var att ta det ganska lugnt på första varvet, banan var i två varv, för att känna på det. Jag visste att banan var ganska kuperad men med den cykelträning jag har haft i år kände jag mig stark i backarna. På raksträckorna är man ju inte supersnabb men det kändes bra och jag fick in en ganska bra rytm. Frivilliga stod och langade banan, bullar, vatten och sportdryck efter ca halva varvet och det var som Stefan sa att man känner ju sig som ett riktigt proffs med denna uppassning. Efter första varvet kändes benen fräscha och ingen mjölksyra så det vara att pina på med resten av de 45 kilometrarna. Andra varvet var lite jobbigare och det började kännas att man har varit igång i lite drygt 2timmar. Regnet hade slutat och det var ju skönt men det var nog säkerligen många som var kalla. Själv hade jag satt på mig armsleeves för att undvika att bli kall och det var nog ett klokt beslut trots att jag då fick länga växlingstider. Det är svårt att veta hur man skall lägga upp en cykelrunda som denna när man aldrig har gjort distansen tidigare men som alla sa till mig ”ät hela tiden ta Aldrig slut på energi och få Aldrig mjölksyra” detta tänkte jag på under hela loppet och lyckades väl med det. Jag blev lite orolig ett tag när jag märkte att min banan som jag hade mig inte fanns kvar där bak på sadeln som jag hade tänkt käka på. Tur då att man hade en Snickers i reserv. Har du någon gång försökt att öppna en Snickers med iskalla fingrar cyklandes? Det har jag gjort och lyckats men inte denna gång vips så försvann min Snickers ur händerna och ner i diket. Nåja det var bara att kötta på så gott det gick. När jag var framme vid växlingen efter 2timmar och 50minuter cykling kände jag mig fortfarande helt ok. Tog en banan som jag hade i min låda och bytte om till löparskor. Min tanke var ”skönt nu är det bara 21km löpning kvar” mao ett helt Göteborgsvarv! Löpningen började tufft direkt med en härlig uppförsbacke men det är lustigt vilken energi man får från de som hejar fram en från sidan. Heja Mats, ser bra ut Mats, Kämpa Mats och så fortsatte det. Hur visste de mitt namn? Jo namnet stod på nummerlappen ”Mats 522”. Ännu en proffsig grej från Tjörn Triathlon. Banan var en 3 ½ varvs bana och man passerade mål området tre gånger sedan i mål. Varje gång man kom upp till målområdet fick man lite extra energi speciellt som när Stefans föräldrar stod och gjorde high five vid varje varvning. Vid tredje varvet kom Oliva (min dotter) och Victor (min plast-son) springades bredvid mig och snacka om att man fick energi en underbar känsla nu var de här för att ta emot mig i målet. Härligt bara att varv kvar! Fördelen med en varvbana är att man har koll på sina medtävlande så Stefan såg jag vid varje varv och även det var en energikick. Stefan såg stark ut och låg före mig ca 15minuter. Sista varvet var nog det tuffaste och benen började kännas tunga speciellt i uppförsbackarna, där tog jag det väldigt lugnt. Man fick bullar, bananer och sportdryck på vägen som hjälpte gott för energin men speciellt en grej var kanon och det var de salta lakritsfiskar man fick som fick en att energiboosta. Snart i mål endast en liten backe kvar och sedan höger mot målfållan. Man försöker trycka på lite extra, men det känns som att man står stilla och det gör man förmodligen nästan, för att se så bra ut som möjligt vid målgången. En liten böj kvar och sedan är medaljen runt halsen. JAAA jag klarade det jag kom i mål och det med tiden 5tim 31min 02sek och en 143:e plats jag är supernöjd!!! Stefan kom in som 74:e man med tiden 5tim 13min 14sek Grymt jobbat Stefan!

Vid målgången fanns min underbara Sara som har fått stå ut med mig och mitt träningssnack, hennes föräldrar, Olivia och Victor. TACK för att ni kom det betydde väldigt mycket!

Två nöjda Gnellspikes kom i mål efter en kanondag och för egen del en erfarenhet rikare. Nu vill jag köra IRONMAN eller åtminstone distansen nästa år. Vi får väl se hur det går med det!

Mats

Skribent: Mats

gnellloggaliten

 

Medlemmar:

login via hänglåset uppe till höger

 

Tack till våra samarbetspartner: 

 

Tryckcompaniet

 

 

bikeandrun.se

 

EventorBanner118x28

 

Triathlonkalender/Anmälan

 

Gilla oss på facebook!

 

facebook

 

 

 

 

Postadress:
Gnellspikes MSC - Orientering
Ingemar Blom, Holmåkravägen 16 K
43740 Lindome

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: gnellspikes@hotmail....

Se all info